okej, efter vissa önskemål så kommer här mitt svenskatal som jag höll till min klass:
Kära 1F.
Jag måste säga att ni är den bästa klass jag haft.
Bättre än högstadiet, bättre än lågstadiet, bättre än dagis.
Vi blev restklassen, de som inte passade in någon annan stans. Och det kanske är därför vi passar så bra ihop, för att vi är en sådan blandning. Vi fick en bra klassammanhållning direkt, och den har bara blivit bättre och bättre. Ett bra exempel på det är till exempel volleybolldagen. Även om inte alla spelade så var alla lika taggade, det gjorde inget att vi förlorade eftersom vi hade så kul ändå. Vi skaffade Dan's angels-tröjor och vi har till och med skaffat en blogg, som faktiskt fortfarande hålls vid liv även efter den första veckan.
Ett annat bevis på att vi fungerar bra tillsammans är ju såklart kladdkaronkan. Vi gjorde verkligen allt för vår klass och ingen behövde vara rädd för att skämma ut sig eftersom ingen i vår klass skulle bry sig om det. Att vi var kladdiga och gick runt i sopsäckar och stank sill förstärkte bara kärleken.
Vi har inte ens gått ett år i samma klass men ändå känner vi varandra så himla bra.
Man vet att det är Nayab eller Linnea som skrattar även om de sitter två våningar över en. Man vet vem det är som har kommenterat anonymt på bloggen på grund av antalet i:n och vem som lämnat det där Alpen-pappret på bordet. Man vet exakt vilket latinskt djurnamn som får Julia att skratta (om det är nån som inte vet så kan ni testa med rattus rattus). Man vet vem som är bra på vilka ämnen och man vet vem som har en crush på vem.
Man vet till och med vissas matvanor. Jag vet att Amanda innerst inne vill äta lunch på Hese varje dag. Vi har vant oss vid Andreas lager av energidryck i skåpet. Och det är inget konstigt med att Pia sitter och äter en burk grynost till frukost. Och det är väl ingen i vår klass som tycker om godis, eller?
Vi som bor utanför mariehamns gränser har vant oss vid att bli kallade bönder och att ingen vet var vår hemkommun ligger. Men det är lugnt, jag gillar er ändå.
Vi har gjort mycket tillsammans och vi har tagit oss igenom många svåra motgångar, till exempel Ralfs inlämningsuppgifter och Elisabeths milslånga ordläxor. Men vi har klarat det tillsammans.
Vi står till och med ut med varandra så bra att vi bestämde oss för att ha en klassfest. Som blev jättetrevlig. Så tack marie för att vi fick va hos dej, tack alla so m tog fina (och mindre fina) bilder, tack Anton för hårt singstar-motstånd, och tack till allihop för att det blev en så bra fest.
Jag tycker att vi har haft ett jätte roligt år så här långt, och jag hoppas att restan av lussetiden blir lika bra!
1F, jag älskar er<3
//jennifer:P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
åååhh :D :D finaste talet!!
AAAAAAAAW! fy fan vad ja ÄLSKAR de där talet!hihi
åhhh guulle vad fint det va :D MÅNGA TUSEN PUSSAR <3<3
aaaw, Det där talet är helt underbart bra! puss på Jäffi tycker jag!!
haha tack gullungar<3
Kan inte annat än instämma, såååå fiiint tal jennifer!, verkligen! :)
Jag tänkte först säga att jag fick en sportklass-feeling över er sammanhållning, men efter att ha läst kommentarerna har jag inte hjärta att göra det, det vore att häda er klass ;)
//Petter, i princip lika stolt idrottsklassist
Och nej, få inte mina besök under dagen och kommentaren få er att tro att jag vill vara i er klass, jag är idrottsklassen evigt trogen <3
Eller nåt
Tss, Petters tal om sin pappa lämnade inte ett öga torrt. Till och med Janne fick blanka ögon.
// John 1a, idrottsklassen
Skicka en kommentar